Från början var de tre hönor som trängdes i två redan men eftersom en av dem hackade på den första kycklingen så fick hon inte vara med mer utan fick flytta tillbaka till flocken.
De två som är kvar sköter sig exemplariskt och är inte dumma mot varandras kycklingar utan de få springa omkring bäst de vill.
Tror detta är dunboll nr 3 i ordningen. De är ju hur söta som helst...
De små familjerna bor nu i kaninens vinterbås (hon bor ute under sommaren) det är lite lagom stort för dem att röra sig på. Pottekulorna i vattnet är för att inte kycklingarna ska trilla i och drunkna.
Kul att inte alla blev grå tycker jag :-)
Den minsta här kom i natt och håller sig under värmelampan när mamma-höna vill äta och röra lite på sig.
Inte så lätt att fånga dem på bild för de är ju aldrig stilla.
Det här är den finaste av våra hönor, hon har så fin teckning och stora fina, mörka ögon.
Titta och lär...
Idag blev det sötchock och nästa inlägg ska handla om dag tre på resan :-)
Allt gott!
Katarina
Men så söta!! Du skriver att ni har kanin också, har ni fler djur?
SvaraRaderaSjälva har vi en katt och fiskar i dammen. Höns har också funnit med i tankarna men det har inte blivit av, än. Kanske inte funkar så bra ihop med katten?
Lycka till med de nya liven! Kram Birgitta
Åh, sååå söta små kycklingar (och fina höns). Kul när det blir ungar. :)
SvaraRaderaHar läst dina första två reseskildringar, ser fram emot nästa del.
Kram Kristina
Kan man annat än falla för de där dunbollarna😍 Underbara!
SvaraRaderaLycka till med dom!
Grattis till tillökningen! De är ju så ortrligt söta och man tröttnar aldrig på nykläckta kycklingar. Jag har kläckning på måndag.
SvaraRaderaNär hönan flyttat ut från redet, vilket brukar hända dygn tre, har hon ruvat färdigt och behöver ta hand om de som redan är kläckta. Gulesäcken som försett kycklingen med näring i ägget är nu nämligen förbrukad och de måste börja äta på egen hand. Hönan visar. Ägget som är kvar får du alltså slänga oavsett om det är befruktat eller ej.
Ha det så gott
/Anette
Dom är så söta att man dånar nästintill! Jag minns från min barndom, då hade vi höns och kycklingar och man gullade nästan ihjäl dom små stackarna!
SvaraRaderaAgneta kram